Rättfärdiggörelse vs helgelse – vad är skillnaderna?

Svar



Berättigande , en term som används i Bibeln forensiskt/juridiskt, definieras som en Guds handling genom vilken de som är orättfärdiga i sig själva trots allt förklaras rättfärdiga inför Gud medan de fortfarande är i syndande tillstånd. Rättfärdiggörelsen är en befrielse från syndens straff och är en tidigare handling för alla troende, utförd av Kristus på korset.

Paulus sammanfattar begreppet rättfärdiggörelse: Så som genom en överträdelse [Adams synd] resulterade fördömelse för alla människor, så blev det genom en enda rättfärdighetshandling [Jesu offer på korset] livets rättfärdiggörande för alla människor (Rom 5). :18, NASB).



Däremot är helgelse inte Guds handling som förklarar en person rättfärdig; snarare är det den ständiga processen genom vilken Gud faktiskt gör en person rättfärdig. Helgning är befrielsen från syndens makt och är en nuvarande och kontinuerlig process där de troende blir Kristuslika, åstadkoms av den Helige Andes kraft och närvaro. Helgning representerar en troendes seger över köttet (Rom 7:24–25), världen (1 Joh 5:4) och djävulen (Jakob 4:7).



Det slutliga slutresultatet av vår helgelse är att vi kommer att finnas i Kristi avbild, som Paulus beskriver i Romarbrevet 8:29–30: För dem som han förut känt, har han också förutbestämt att bli likadana efter hans Sons avbild, så att han skulle vara den förstfödde bland många bröder; och dessa som han förutbestämt, kallade han också; och dessa som han kallade, har han också rättfärdiggjort; och dessa som han rättfärdiggjorde, förhärligade han också (NASB).

Sammanfattningsvis sker rättfärdiggörelsen när Gud förklarar en skyldig syndare vara rättfärdig; helgelse sker när Gud gör den troende syndaren rättfärdig. Motivering är en engångshandling; helgelse är en kontinuerlig process. Rättfärdiggörelsen befriar oss från syndens straff; helgelsen befriar oss från syndens makt. Både rättfärdiggörelse och helgelse är aspekter av vår eviga frälsning (Hebr 5:9).