Vad är transformationspsykologi?

Transformationell psykologi är en gren av psykologi som fokuserar på att hjälpa människor att åstadkomma positiv förändring i sina liv. Transformationella psykologer arbetar med klienter för att identifiera områden där de skulle vilja se förändring, och sedan hjälpa dem att utveckla en plan för att få dessa förändringar att hända. Målet med transformationspsykologi är att hjälpa människor att leva mer tillfredsställande och tillfredsställande liv genom att göra positiva förändringar i deras tänkande, känslor och beteende. Transformationella psykologer tror att alla har potential att växa och förändras, och att göra även små förändringar kan leda till stora förbättringar i livets tillfredsställelse.

Svar



Transformationell psykologi beskriver ett kristet förhållningssätt till psykologi med ett tungt andligt bildningsfokus. Författarna John Coe och Todd Hall beskriver det som ett försök att både återupptäcka och omforma vårt traditionella sätt att tänka på psykologi i relation till kristendomen, samt att tänka om själva vetenskapens natur. Summan av kardemumman kommer att vara att att göra vetenskap, och i det här fallet, är psykologi i slutändan en kärlekshandling (An Integration View, Psykologi och kristendom: Fem synpunkter , 2:a upplagan, IVP Academic, 2010, sid. 199). Författarna talar om att göra psykologi både inom psykologitraditionen och på nytt i Anden. En transformationspsykologisk strategi betonar centraliteten hos den person som gör psykologi (dvs en rådgivare, en forskare, en student).



Transformationell psykologi ser modern vetenskap som onödigt begränsande kunskapsvägar. Transformationell psykologi strävar efter att bygga på alla legitima sätt att veta, grundat först i tro. Detta betyder att andliga realiteter är viktiga i psykologiskt arbete. En transformationspsykolog uppmuntras att vara villig att observera och reflektera över allt som är relevant från (1) Skriften, (2) skapelsen, särskilt studiet av personer, och (3) redan existerande psykologiska/vetenskapliga/teologiska reflektioner och teorier (ibid., s. 207–208). Coe och Hall beskriver sitt tillvägagångssätt som inte så mycket en kombination av två distinkta fält – psykologi och teologi eller det naturliga och det andliga – utan en enda, enhetlig – om än komplex – vetenskap och verklighetspsykologi (ibid., s. 207).

Transformationell psykologi ser på psykologi som både beskrivande och föreskrivande – som beskriver den mänskliga naturen och informerar om hur man ska leva. Medan ett transformationspsykologiskt tillvägagångssätt förlitar sig på psykologens tro och andliga bildning, är det öppet för dialog med icke-troende. Detta har att göra med allmän uppenbarelse. En transformationspsykolog ser Guds visdom återspeglas i naturen. Otroende bör också kunna observera och lära av den visdomen och därmed ha användbara bidrag. Naturligtvis kommer deras visdom att avkortas delvis, för endast den troende har möjlighet att känna till och leva ut dessa principer som man bör i förhållande till Gud (ibid., s. 211).



Eftersom den person som studerar psykologi eller utför rådgivning ses som central i processen, läggs mycket av vikten av transformationspsykologi till personlig andlig tillväxt . Coe och Hall skriver, Doing science or psychology . . . är ett medel till kärlekens mål genom förening med den Helige Ande, genom vilken man älskar Gud och nästa och förhärliga Gud (ibid., s. 212). En kompetent psykolog skulle vara en som blir alltmer kristuslik genom att fylla den Helige Ande, observera och reflektera korrekt över verkligheten och producera motsvarande kunskap och visdom som gynnar andra såväl som leder till hans eller hennes egen fortsatta förvandling (ibid., s. 212). Den transformationspsykologiska ansatsen hävdar att målet för det kristna livet är relationellt (att älska Gud och andra) och att att göra psykologi, att vara relationell, är ett medel till relation och till personlig transformation (ibid., s. 213). Utöver metodiken för studier och formulering av teorier skulle transformationspsykologi i praktiken se ut som själsvård eller andlig riktning.



Coe och Hall uppmärksammar kristna som undersöker mer holistiska, relationella och erfarenhetsmässiga modeller för att relatera psykologi till tro (ibid., s. 220) inom områden som neurovetenskap, anknytningsteori, historiska kristna traditioner och andlig bildning. Vi tror att denna rörelse mot en mer holistisk, förkroppsligad, existentiell modell är en prediktor för nästa steg i att utveckla en distinkt transformationsmodell för att göra psykologi i Anden som specifikt tar upp hur det personligt-andliga informerar det konceptuella och själva processen att göra psykologi (ibid., s. 220). Kort sagt, den transformationspsykologiska synen ser inte vetenskap och tro som separata. Den söker en enhetlig vision där psykologi görs i tro med kärlekens slutmål. Den erkänner personen som gör psykologi som central och utmanar därmed nuvarande träningsmodeller, och betonar andlig och relationell tillväxt som grunden (ibid., s. 225).